Tänk alla du stött på, mött och slipats mot och tillsammans med genom livet. En del blev kvar och liksom samlades på ett snöre. Ett pärlhalsband. Ibland kommer en och annan pärla till och halsbandet byggs ut. Vi delade något. Vi hade gemensamt att vi var satta på samma plats just den perioden av livet. Det fanns en mening med det. Vi skulle mötas. Helt övertygad. En del gjorde minnen så värdefulla att de bärs nära, väldigt nära hjärtat. Andra kanske är mindre lysande och bleknat något men dom finns där. Någon var där för att ”övas på”, lära mig utav. De flyktiga och tunna, ytliga bleknar och sjunker längre och längre ner. Så finns det finns dom som åldrats, bleknad och smulats sönder. Minns dom med ett leende och kärlek dom med.
Jag har bestämt mig att prioritera mitt hjärta. Alltid! Göra det som jag blir glad av. Lyfta upp mötena och pärlorna högre på min lista. Dom har fått översta och finaste platsen. Närvarande, starka och lyssnande möten.
Ofta, väldigt ofta tänker jag på gåvorna pärlorna gett. Vi lär oss så mycket av varandra hela vägen. Veckan som gått har jag njutit av flera av dom och glädjen i att kunna det är stor. Vi slår oss ner och äter en bit mat, lyssnar och delar med oss och uppdaterar oss på varandra och livet. Vad gjorde livet med dig? Hur känns det nu? Tänk att vi tog oss igenom det! Du är fin! Stark du är! Tack för att du finns. Gott, närvaro och gemenskap. Livet är gott när vi delar. Aldrig ensam!
